016. Om du fick leva i en film, vilken väljer du?

Jisses vilken svårt val. Eftersom jag är en obotlig romantiker innerst inne så skulle jag nog välja någon av Nicholas Sparks filmer. Jag älskar filmerna som är baserade på hans böcker, och skulle mer än gärna leva i någon av dom. Filmer som A walk to remember, Safe Haven, The Notebook och The lucky One är typiska romantiska draman som jag kan sitta och både le och skratta åt.

Fast iofs, det vore rätt kul att leva i en Harry Potter film också, och springa runt och trolla.. fasen vad svårt. Jag skulle nog älska att leva i en musikal dock, för hur kul vore det inte att bara kunna brista i sång mitt på gatan och helt plötsligt ha 20 personer bakom sig som kan alla dina dancemoves, kan hela sången utantill och man bara är sjungande, dansande och glad? Det skulle det bli, en musikal.

013. Vilken är din favoritfilmgenre?

Det är nog ingen chock för de flesta som känner mig att jag älskar skräckfilm, hehe. Jag ser helst på skräck om jag ser film, även om det mesta funkar. Jag vet inte varför jag gillar skräckfilm så mycket, om det är att man hetsar upp sig och vill bli rädd eller vad det är som är så förtjusande i det. I just like it. När jag var liten så var jag dock alltid rädd efter att jag sett skräck, och hade svårt att sova. Faktiskt så kan jag ha det nu med, det händer att jag ligger i sängen och skall sova och börjar tänka på kärringen i The Grudge eller något annat äckligt, och nog fasen så åker lampan på då, haha. Jag är fortfarande mörkrädd faktiskt, trivs inte alls i mörker när jag är ensam, men trivs som fasen på natten. Tufft liv jag har, haha.

Gillar även mycket Thriller/sci-fi, eller vart jag nu skall placera dom. Såna som Inception, Shutter Island, After Earth, The Colony, The Call, World War Z, Elysium, The Number 23, Identity, Brake, Secret Window, Evidence, The Getaway, etc. Kolla om ni inte sett dom!

012. 5 leksaker du tyckte extra mycket om som barn

Min målardocka
När jag var 6-7 år hade jag en docka i tyg som var formad som en clown. Till den fick man tuschpennor som man skulle måla dockan med, och när man hade tröttnat kunde man bara tvätta dockan och måla om den på nytt. Jag vet inte varför jag älskade just den dockan, men jag var jätteledsen när den gick sönder.

Pippi Långstrumpdocka
Jag älskade Pippi när jag var liten, och hade en docka som jag bar med mig överallt. Jag skojar inte när jag säger att jag älskade Pippi, jag hade till och med Pippi på mina tapeter i mitt barndomsrum. Pippi hos mig och flodhästar hos min syster. Flodhästarna var förresten gjorda i något skumgummi-liknande material och var skitroliga att pilla loss. Min syster tyckte inte det var lika roligt. Hähä.

Dockhuset
Jag hade ett sånt där klassiskt dockhus med små möbler och inredningsprylar, som var väldigt populärt ett tag. Minns det inte så väl själv, men enligt säkra källor (mamma) så gillade jag det. Dock så vet jag att jag ofta tröttnade fort på leksaker, och förutom de favoriter ovanför så hade jag inte många.

Husdjuren
Som sagt, jag hade inte många favoritleksaker när jag var liten, jag var mer intresserad av djur och natur. Jag hade bland annat en guldhamster som hette Pärlan, en undulat som hette Pelle och familjen hade både katter, får, nymfparakiter och zebrafinkar.

Naturen
Naturen var faktiskt min bästa leksak. Så mycket kul man hade utomhus när man var liten! Och så mycket hyss som mamma fick stå ut med.. Hehe, sorry mamsen.

Vad var era favoritleksaker när ni var små?

 007. Hur var du som barn?

Jag var nog ganska glad och framåt som barn. Jag älskade att vara utomhus och hålla på ute på gården, allt från att fånga in salamandrar i mormor och morfars träsk bakom huset, till att leka lekar och palla äpplen. Fram tills jag var 8 år så bodde vi i ett hus på en gård, och där fanns många hyss att göra. Jag minns specifikt en gång där jag tog pappas 10-litersdunk med falu rödfärg, blandade i sågsspån, jord och fjädrar ifrån hönsen och målade staketet bakom hönshuset med. Det var inte så populärt..

I skolan var jag inte direkt populär, men jag var nog inte heller mobbad. Jag vill gärna tro att jag var omtyckt av de flesta i min klass. Fram tills i trean gick jag på en ekologisk friskola i Hangvar, och mina bästa vänner där var Evelina, Matilda och Micke. Vi bodde alla på samma ort och brukade hitta på allt möjligt ihop, spökjakter, ödlefångst och krigslekar. Jag minns hur jag och Evelina alltid blev störda av hennes tvillingbror Alexander, och att han alltid skulle bråka med oss, haha. När mamma och pappa sen gick isär och mamma flyttade till Slite så började jag i en ny klass, där jag snabbt fick nya vänner. Mina bästa vänner var Nathalie, Alexandra, Marcus, Jimmie och Micke. Vi var 14 tjejer och 3 killar i klassen, men redan då kom jag bäst överens med killarna. Jag har alltid varit en pojkflicka. Hatade klänningar, hårklämmor och annat hysch-pysch. De flesta av dessa har jag fortfarande kontakt med, mer eller mindre.

När jag började högstadiet så blev jag mer blyg och osäker på mig själv, och de flesta från min gamla klass började på en annan avdelning i skolan, men jag hade några få fina vänner med mig, Linda, Christopher och Moa var de som tog mig igenom högstadiet utan att bryta sönder. Jag tyckte trots allt om skolan, var engagerad i Elevrådet som både ordförande och sekreterare under några år, och växte väldigt mycket av det.

Jag vet inte när man slutar att vara barn, är det när man blir tonåring kanske? Jag känner mig fortfarande som ett barn ibland, jag har mina stunder då jag är otroligt barnslig, och önskar att jag kunde krypa upp i mammas famn och bara få vara barn igen. Mer om detta kommer i nästa inlägg.

När tycker ni att man slutar vara barn?