Någon som sköter sig bra i sociala medier
Jag tycker om bloggar
Min facebooktyp
Jag tycker faktiskt inte att någon av de olika typerna passar in på mig. Jag är inte den som spelar jättemycket spel, jag är inte den som snor andras statusar, gillar andras statusar hela tiden utan att skriva eller har massa vänner utan anledning. Så jag vet faktiskt inte vad jag skall ta riktigt. Jag använder min facebook för att se hur mina vänner och bekanta har det, speciellt roligt är det att följa sina gamla klasskamrater och barndomsvänner som man kanske inte umgås så mycket med längre. Varför det är så intressant vet jag inte nu när jag tänker på det. Men det är nog lite kul att se hur långt människor tar sig i livet, och hur vissa väljer att leva osv.
Vart jag finns
Sociala medier
Djur som ser roliga ut
Husdjur - Hiss & Diss
- Hår. Hår, hår, hår, och hår. Överallt. Hela tiden. I näsan, på kläder, på soffan, i sängen, i munnen, i maten, på mattorn, på bänkar, som bollar på golvet, under strumporna osv. Jag förstår inte hur vissa gör för att inte ha hår på kläderna. Här dammsuger vi 2 gånger i veckan, rollar av kläderna och soffan och försöker komma ihåg att borsta kissarna någon gång i månaden, men det är ändå hår överallt Skitsnyggt när favoriten är svarta kläder. Not.
365: Mopsa dig inte!
365: Att välja fritt
365: Att döda utan samvete
365: Roliga djur
365: Tema - djur
365: Filmer man måste se
365: Hiss & Diss
Familjebilder
365: Filmquiz
Pistagesemlor & kaffe
365: Att leva i en film
016. Om du fick leva i en film, vilken väljer du?
Jisses vilken svårt val. Eftersom jag är en obotlig romantiker innerst inne så skulle jag nog välja någon av Nicholas Sparks filmer. Jag älskar filmerna som är baserade på hans böcker, och skulle mer än gärna leva i någon av dom. Filmer som A walk to remember, Safe Haven, The Notebook och The lucky One är typiska romantiska draman som jag kan sitta och både le och skratta åt.
Fast iofs, det vore rätt kul att leva i en Harry Potter film också, och springa runt och trolla.. fasen vad svårt. Jag skulle nog älska att leva i en musikal dock, för hur kul vore det inte att bara kunna brista i sång mitt på gatan och helt plötsligt ha 20 personer bakom sig som kan alla dina dancemoves, kan hela sången utantill och man bara är sjungande, dansande och glad? Det skulle det bli, en musikal.
365: Min favoritskådespelare
Beslutsångest
365: Film hemma eller bio?
Jag ser faktiskt helst film hemma, även om jag gillar att gå på bio ibland. Visst kan det vara mysigt och kul att komma ut och göra något, och det var faktiskt inte länge sedan som jag och Thobias var på bio, men när det kommer till film så föredrar jag hemmamyset av flera olika anledningar:
- Jag slipper folk som skall prata, prassla, fnittra och vara allmänt jobbiga
- Det är mycket billigare att streama/hyra/ladda ner än att gå på bio
- Jag kan grina, skratta och prata hur mycket jag vill utan att störa andra
- Jag kan äta vad jag vill under tiden
- Jag kan ligga ner i soffan
- Jag kan ta kisspaus när jag vill utan att missa filmen
- Jag kan somna utan att känna att jag slösat bort pengar
Att på något sätt vara sjuk
Men att få höra "jag vet precis hur du känner och har det" måste ändå vara det värsta. NEJ, det vet du inte. Du är inte mig. Du har ingen som helst aning om vad jag går igenom, hur jag känner eller hur jag mår, för det är MIN kropp det handlar om, jag upplever smärta helt på mitt eget sätt, precis som du gör med din. Ingen människa kan någonsin veta hur det är att leva med en sjukdom, synlig eller ej. Däremot kan man försöka ha förståelse och försöka sätta sig in i en annans situation och tänka hur man själv skulle må om man var i dennes sits. Men man kan faktiskt aldrig säga att man vet hur det känns, för det går inte.
Jag har vänner som har allt från allergier, depressioner, magsjukdomar, eksem och social fobi. Jag har ingen jävla aning om vilka hinder dom får mötas med varje dag. Däremot kan jag lyssna, jag kan ge omtanke och jag kan försöka förstå vad det är dom går igenom. Av någon anledning verkar det som om folk blir fruktansvärt upprörda när man talar om sina problem, eller om sina framgångar för den delen. Mår man dåligt så gnäller man, har man bra självförtroende så har man det egentligen inte alls, pratar man om hur mycket man tjänar så skryter man, är man bra på något så är det också skryt. Herregud, kan man inte bara få prata om hur man mår utan att andra ska komma och ha åsikter om det?
365: Skräck/Thriller/Sci-fi
013. Vilken är din favoritfilmgenre?
Det är nog ingen chock för de flesta som känner mig att jag älskar skräckfilm, hehe. Jag ser helst på skräck om jag ser film, även om det mesta funkar. Jag vet inte varför jag gillar skräckfilm så mycket, om det är att man hetsar upp sig och vill bli rädd eller vad det är som är så förtjusande i det. I just like it. När jag var liten så var jag dock alltid rädd efter att jag sett skräck, och hade svårt att sova. Faktiskt så kan jag ha det nu med, det händer att jag ligger i sängen och skall sova och börjar tänka på kärringen i The Grudge eller något annat äckligt, och nog fasen så åker lampan på då, haha. Jag är fortfarande mörkrädd faktiskt, trivs inte alls i mörker när jag är ensam, men trivs som fasen på natten. Tufft liv jag har, haha.
Gillar även mycket Thriller/sci-fi, eller vart jag nu skall placera dom. Såna som Inception, Shutter Island, After Earth, The Colony, The Call, World War Z, Elysium, The Number 23, Identity, Brake, Secret Window, Evidence, The Getaway, etc. Kolla om ni inte sett dom!
365: Mina favoriter
012. 5 leksaker du tyckte extra mycket om som barn
Min målardocka
När jag var 6-7 år hade jag en docka i tyg som var formad som en clown. Till den fick man tuschpennor som man skulle måla dockan med, och när man hade tröttnat kunde man bara tvätta dockan och måla om den på nytt. Jag vet inte varför jag älskade just den dockan, men jag var jätteledsen när den gick sönder.
Pippi Långstrumpdocka
Jag älskade Pippi när jag var liten, och hade en docka som jag bar med mig överallt. Jag skojar inte när jag säger att jag älskade Pippi, jag hade till och med Pippi på mina tapeter i mitt barndomsrum. Pippi hos mig och flodhästar hos min syster. Flodhästarna var förresten gjorda i något skumgummi-liknande material och var skitroliga att pilla loss. Min syster tyckte inte det var lika roligt. Hähä.
Dockhuset
Jag hade ett sånt där klassiskt dockhus med små möbler och inredningsprylar, som var väldigt populärt ett tag. Minns det inte så väl själv, men enligt säkra källor (mamma) så gillade jag det. Dock så vet jag att jag ofta tröttnade fort på leksaker, och förutom de favoriter ovanför så hade jag inte många.
Husdjuren
Som sagt, jag hade inte många favoritleksaker när jag var liten, jag var mer intresserad av djur och natur. Jag hade bland annat en guldhamster som hette Pärlan, en undulat som hette Pelle och familjen hade både katter, får, nymfparakiter och zebrafinkar.
Naturen
Naturen var faktiskt min bästa leksak. Så mycket kul man hade utomhus när man var liten! Och så mycket hyss som mamma fick stå ut med.. Hehe, sorry mamsen.
Vad var era favoritleksaker när ni var små?
365: Hiss & Diss från barndomen
The Hobbit
365: En barnlek
365: Barn igen?
365: Pojkigt & flickigt
365: Jag som barn
007. Hur var du som barn?
Jag var nog ganska glad och framåt som barn. Jag älskade att vara utomhus och hålla på ute på gården, allt från att fånga in salamandrar i mormor och morfars träsk bakom huset, till att leka lekar och palla äpplen. Fram tills jag var 8 år så bodde vi i ett hus på en gård, och där fanns många hyss att göra. Jag minns specifikt en gång där jag tog pappas 10-litersdunk med falu rödfärg, blandade i sågsspån, jord och fjädrar ifrån hönsen och målade staketet bakom hönshuset med. Det var inte så populärt..
I skolan var jag inte direkt populär, men jag var nog inte heller mobbad. Jag vill gärna tro att jag var omtyckt av de flesta i min klass. Fram tills i trean gick jag på en ekologisk friskola i Hangvar, och mina bästa vänner där var Evelina, Matilda och Micke. Vi bodde alla på samma ort och brukade hitta på allt möjligt ihop, spökjakter, ödlefångst och krigslekar. Jag minns hur jag och Evelina alltid blev störda av hennes tvillingbror Alexander, och att han alltid skulle bråka med oss, haha. När mamma och pappa sen gick isär och mamma flyttade till Slite så började jag i en ny klass, där jag snabbt fick nya vänner. Mina bästa vänner var Nathalie, Alexandra, Marcus, Jimmie och Micke. Vi var 14 tjejer och 3 killar i klassen, men redan då kom jag bäst överens med killarna. Jag har alltid varit en pojkflicka. Hatade klänningar, hårklämmor och annat hysch-pysch. De flesta av dessa har jag fortfarande kontakt med, mer eller mindre.
När jag började högstadiet så blev jag mer blyg och osäker på mig själv, och de flesta från min gamla klass började på en annan avdelning i skolan, men jag hade några få fina vänner med mig, Linda, Christopher och Moa var de som tog mig igenom högstadiet utan att bryta sönder. Jag tyckte trots allt om skolan, var engagerad i Elevrådet som både ordförande och sekreterare under några år, och växte väldigt mycket av det.
Jag vet inte när man slutar att vara barn, är det när man blir tonåring kanske? Jag känner mig fortfarande som ett barn ibland, jag har mina stunder då jag är otroligt barnslig, och önskar att jag kunde krypa upp i mammas famn och bara få vara barn igen. Mer om detta kommer i nästa inlägg.
När tycker ni att man slutar vara barn?
365: Populärt på 90-talet
Jag är född 1989, så växte upp med 90-talets underbara saker:
Man lyssnade på Spice Girls, crushade på Nick Carter i Backstreet Boys och "Mmboppade" till Hanson.
Även hårmascaror användes flitigt
På benen hade man svinsnygga jazzbyxor
Fanns även halsband och armband som såg ut som en tattuering, man bytte brythjärtan med bästa vännerna, gick i platåskor och magtröjor, såg på Sailor Moon och lekte "Burken" på skolgården.
Vecka 1 - 2013/2014
- Jag ser det definitivt som en ny chans att börja om, även om jag inte behöver ett nyår för att göra det. Men det är väl alltid lättare att sätta ett nyårslöfte än att lova sig själv något på en vardag.
Dissar gör jag allt drama och bråk under året som kunde ha undvikits, och även mitt förra jobb som gjorde att jag fick genomgå en väldigt tufft tid för att tillslut kunna få rätten på min sida och få arbetsgivarintyg och mina pengar.
- Åka utomlands, jag är snart 25år och har aldrig varit utomlands. Längsta hemifrån jag varit är under en resa med fritidsgården på Åland.
- Jobba med mig själv och utvecklas som person, något som jag tycker är väldigt viktigt för sin egen del. Att kunna ta sig framåt och lära känna sig själv bättre.
Bloggutmaning 365
Denna utmaning hittade jag hos en bloggare för någon dag sedan, och kände att den kunde passa mig jäkligt bra. Både för att ni som läser min blogg skall få känna mig lite bättre, och för att jag skall komma ihåg att blogga minst en gång om dagen. Utmaningen sträcker sig över hela året och går ut på att man varje vecka har ett tema, de fyra första dagarna svarar man på frågor om temat, dvs frågor om oss själva. Varje torsdag får man drömma sig bort lite eller bli ställd inför ett val i frågan "Om.." och då svarar på vad man skulle göra "'om..'" På fredagar tipsar vi om något, på lördagar blir det hiss/diss och varje söndag blir det en 5 i topp-lista.