Visst finns det dagar då jag vill släppa allt ansvar, bli en liten tjej igen och krypa upp i mammas famn och bara få vara, leka och gå i skolan utan att tänka på förhållanden, jobb, utbildning, ekonomi och måsten. Men det finns även dagar då jag är stolt över att jag är där jag är idag, även om mitt liv inte alltid är som jag skulle vilja. Även om det vore en chans att starta om och göra allt rätt denna gång, så skulle jag faktiskt inte ta den. Att veta att man har allt man kämpat att sig igenom fortfarande kvar  - nej tack.

 

Skulle du ta chansen att bli barn igen, om du kunde?