007. Hur var du som barn?

Jag var nog ganska glad och framåt som barn. Jag älskade att vara utomhus och hålla på ute på gården, allt från att fånga in salamandrar i mormor och morfars träsk bakom huset, till att leka lekar och palla äpplen. Fram tills jag var 8 år så bodde vi i ett hus på en gård, och där fanns många hyss att göra. Jag minns specifikt en gång där jag tog pappas 10-litersdunk med falu rödfärg, blandade i sågsspån, jord och fjädrar ifrån hönsen och målade staketet bakom hönshuset med. Det var inte så populärt..

I skolan var jag inte direkt populär, men jag var nog inte heller mobbad. Jag vill gärna tro att jag var omtyckt av de flesta i min klass. Fram tills i trean gick jag på en ekologisk friskola i Hangvar, och mina bästa vänner där var Evelina, Matilda och Micke. Vi bodde alla på samma ort och brukade hitta på allt möjligt ihop, spökjakter, ödlefångst och krigslekar. Jag minns hur jag och Evelina alltid blev störda av hennes tvillingbror Alexander, och att han alltid skulle bråka med oss, haha. När mamma och pappa sen gick isär och mamma flyttade till Slite så började jag i en ny klass, där jag snabbt fick nya vänner. Mina bästa vänner var Nathalie, Alexandra, Marcus, Jimmie och Micke. Vi var 14 tjejer och 3 killar i klassen, men redan då kom jag bäst överens med killarna. Jag har alltid varit en pojkflicka. Hatade klänningar, hårklämmor och annat hysch-pysch. De flesta av dessa har jag fortfarande kontakt med, mer eller mindre.

När jag började högstadiet så blev jag mer blyg och osäker på mig själv, och de flesta från min gamla klass började på en annan avdelning i skolan, men jag hade några få fina vänner med mig, Linda, Christopher och Moa var de som tog mig igenom högstadiet utan att bryta sönder. Jag tyckte trots allt om skolan, var engagerad i Elevrådet som både ordförande och sekreterare under några år, och växte väldigt mycket av det.

Jag vet inte när man slutar att vara barn, är det när man blir tonåring kanske? Jag känner mig fortfarande som ett barn ibland, jag har mina stunder då jag är otroligt barnslig, och önskar att jag kunde krypa upp i mammas famn och bara få vara barn igen. Mer om detta kommer i nästa inlägg.

När tycker ni att man slutar vara barn?