Alltså.. jag har faktiskt ingen aning. För det första så läser jag inte några direkta inredningsbloggar, och de bloggare jag följer visar sällan hur de har det hemma, så jag kan faktiskt inte svara på denna. Ja, jag vet, skittråkigt, men så är det. Förhoppningsvis så kommer jag kunna säga mig själv här inom en snart framtid, hehe.

 

 

Alltså, OJ vad svårt. Jag har ju precis börjat komma in i tänket "stilrent" så jag har ju fortfarande miljontals med ljuslyktor, tavlor, blommor, hängande ljusgrejer och massa annat strunt framme. Har ju massor att välja mellan, och då ligger hälften av grejerna jag haft ännu i kartonger, redo att säljas till någon annan prylgalen person. Pust.

 

Men måste jag välja något som jag bara har för prydnad, så blir det nog mina gamla skor jag hade när jag var liten. Storlek pyttesmå, nötta av användandet men så himla charmiga, och det finns ändå en historia bakom, det är inte bara en pryl, det är en del av min historia :)

 

 

Jag har tidigare varit väldigt inne på vitt, lantligt, charmigt, gammalt och nött. Nu har jag dock gått över lite mer till stilrent, vitt och svart med ganska få prylar framme. Jag har ganska nyligen kommit på exakt hur jag vill ha det i kontorsdelen här hemma, och jag hoppas att det blir lika bra i verkligheten som det är i mitt huvud ;)

Tanken är att ni skall få följa med mig från nuvarande stil tills alla rumma är klara, precis så som jag vill ha dom. Skulle det vara intressant för er att se mer inredning i bloggen? Kommentera gärna om vad ni vill se!

 

Jag hoppas inte att folk rotar i mitt badrumsskåp när de är i mitt badrum. Inte för att jag har något att dölja, men jag tycker faktiskt inte att man går i andras skåp alls, förutsatt att man inte är en väldigt nära vän eller har frågat om man tex kan få låna något.

 

Jag själv öppnar bara skåp hemma hos min mor faktiskt, där känner jag mig trygg och vet att jag får ta mat ur kylen eller kika i badrumsskåpet om jag skulle behöva något. Men hemma hos vänner eller andra bekanta så frågar jag faktiskt till och med var de har soppåsen. Jag är faktiskt inte intresserad av att veta vad folk har i sina skåp, det känns faktiskt privat. Jag har däremot varit med om att en före detta vän till mig har både "lånat" kläder, tagit smycken och ätit glass ur frysen, samt ha använt upp en halv burk hårinpackning (svindyr dessutom) under tre dagar då hon var kattvakt för mig, sånt känns inte okej. Detta är som sagt en före detta vän idag just pga. att människan tydligen inte går att lita på. Sånt gör man inte enligt mig. Hade hon frågat hade hon gärna fått låna kläder och smycken, tagit några glassar ur frysen och testat min inpackning, men att göra det utan att fråga, fy skäms!

  

 

 

Ny vecka och nytt tema, denna veckan är det HEMMA som gäller!

 

 

Mitt drömhem är ett stort hus med en härligt gård, helst med hönsgård och stort trädgårdsland, eventuellt ett litet stall med några hagar runt om. Huset skall se sådär härligt gammalt ut, men inomhus skall det vara mycket vitt och svart, stilrent och fräscht, men även lantligt på något vis. En blandning mellan stilrent och shabby chic. Jag bor redan nu väldigt fint, även om inte alla rum är färdiga eller har den inredning jag skulle önska, men jag har alltid drömt om ett stort charmigt hus med många rum och en stor skopa natur runt om där mina barn kan växa upp och ta del av allt fint i naturen.

 

Jag skulle kunna visa er mina inspirationsbilder jag har nersparade på datorn, men tyvärr så minns jag inte vart jag hämtat dom ifrån och kan således inte publicera dom pga. copyrighten.

 

Folk får väl göra som dom vill, men det finns några saker som jag har märkt irriterar mig lite extra när jag ser det.

 

- Besserwissrar. Såna som alltid skall ha rätt i allt, lägger sig i alla konversationer som bara går, och inte ger sig en tum. Såna som inte kan vara ödmjuka nog att tänka på att inom åsikter så finns inget rätt eller fel. Alla har rätt till en åsikt, och även om man har olika åsikter så kan man diskutera istället för att gå in i en defensiv position.

 

- Personangrepp och uthängningar. Direkta eller dolda, när någon skriver "Detta trodde jag inte om dig!" eller "Fy fan vilken störd människa namn är, usch" och folk börjar fråga eller fundera på vem det är personen menar och om de själva har gjort människan någon. Intriger och problem kan man ta direkt med personen tycker jag.

 

- Såna som berättar precis ALLT, jämt. Jag behöver inte läsa sjutton inlägg på facebook om hur det går för mattläggaren idag, hur många gånger du kissat på en timme eller om vartenda steg du tar, det är liksom inget som intresserar mig. Lägger man upp att man skall se på film med älsklingen och äta god mat så lägg åtminstone ut vilken film ni skall se, eller recept på maten så jag kan få inspiration eller tips.

 

- Delningar utan fakta. Har skrivit om detta på min faecbook tidigare, och tycker det är ett bra exempel. "Jag förstår inte att man inte tar reda på fakta innan man delar saker här på Facebook. Man kanske vill hjälpa en stackars hundägare som fått hunden stulen, känna sig duktig och omtänksam, men hur vet man att det man delar verkligen är hela sanningen? Att hänga ut någon på nätet utan korrekt information kan leda till extrema händelser, som pojken som skulle ha mördat katter och blev grovt misshandlad på väg hem från skolan, utan en aning om att hans såkallade vänner delat "ett skämt" på Facebook." - från min facebook.

 

 

 

 

- Man blir inspirerad inom många olika genrer.

- Man kan möta väldigt fina vänner, det har jag gjort.

- Allt man behöver veta och inte veta finns med ett enkelt klick på google.

- Man kan skriva av sig och berätta saker utan att någon måste lyssna, att läsa/följa är frivilligt.

- Man kan hålla reda på vad andra gör i sitt liv rätt enkelt, om man nu vill det.

 

- Näthatet. Vidrigt hur folk kan sitta bakom en skärm och slänga ur sig både det enda och det andra utan tanke.

- Man fastnar lätt i internets galna värld, och spenderar allt för mycket tid framför datorer/surfplattor/mobiler.

- Det är lätt att få ångest över hur perfekta liv alla ser ut att ha det, så det är bra att tänka på att de flesta faktiskt väljer att bara publicera bra delar av sitt liv, men att alla har dåliga dagar, precis som en själv.

- Det finns mycket skit på internet.

 

Oj vad svårt. Jag har nog inte så stor koll på företag, men jag läser en hel del bloggar, och någon jag alltid tyckt skött sig väldigt bra i media är Kenza. Hon verkar vara en väldigt jordnära och kul person att umgås med, och sköter sig väldigt bra både i bloggen och med sitt företag IvyRevel. Hon skriver om sitt liv som modell, företagare, flickvän etc  i bloggen utan att gå in för privat, skriver på ett väldigt intressant sätt och marknadsför sitt klädmärke mycket genom att använda kläderna själv. Hon skriver på ett kul och charmigt sätt och inspirerar att gå sin egen väg och tro på sig själv, och det har i alla fall fått mig att läsa hennes blogg sedan, ja vad blir det, i alla fall 6-7 år tillbaka.

 

Jag gillar ju facebook, mest för att det är så enkelt att hålla kontakt med vänner man annars inte pratar med så mycket. Men när det kommer till kritan så väljer jag nog faktiskt bloggar. Här kan jag skriva av mig, skriva precis vad jag tycker och tänker, jag kan skriva ut tankar och känslor, lägga in bilder jag vill dela med mig av, prata om hur mitt liv ser ut, hur mina upp- och nergångar går och kan formulera mig precis hur jag vill, på mitt sätt. Men jag kan ju även läsa andras bloggar, precis på deras sätt, och det är det som får mig att välja bloggar framför facebook, instagram osv.

 

På instagram finns mycket fina bilder, och det är väldigt lätt att slänga upp en bild och skriva något kort, men det säger ju inte så mycket. Jag lägger ju ofta ut bilder på mat eller bakning eftersom det är ett stort intresse, och det som är bra med instagram är att om man taggar så får man ganska snabbt respons på sin bild, och det gillar jag. Men på bloggen kan jag skriva ut mer detaljerat om vad det är jag lägger ut, och även om responsen kanske inte är varken snabb eller lika lätt att få som på instagram, så gillar jag ändå att det är så personligt som det är. Sen så har jag egentligen inget behov av facebook, har faktiskt börjat tycka det är rätt tråkigt att bläddra förbi massa statusar som jag ändå inte läser, av folk som jag är bekant med. Mina vänner är en sak, men såna som jag knappt känner men en gång lagt till som mest ligger kvar "för att" - de är inte så intressanta. Blir nog en rensning snart.

 

Däremot kan jag ju säga att jag nog har alla typer på min facebook. Jag har definitiv The Rooster, The Gamer, The Cynic, The Liker, The Dramaqueen och The News, och det roliga är att jag inte tänktpå det förrän nu, att personerna faktiskt göra så. Nu kommer jag alltid referera personerna som deras facebooktyp, suck, haha.

 

 

Det här med att göra reklam för sig är nog inte riktigt min grej. Jag kan förstå om man gör det som egen företagare eller om man har en stor blogg osv, men lilla jag är nog inget att göra reklam för känner jag. Jag skriver mest om mitt vardagliga liv, så att marknadsföra sig vet jag inte.. Men vill ni följa mig någon annanstans än bloggen så finns jag även här:

 

Instagram:  Här heter jag HKlasson, och det som mest dyker upp här är bilder på mina katter, mat och bakning, vardagliga saker som träning, inredning, osv.

 

Ask.fm:  Här finns jag på @HannahVictoriaKlasson, och jag får mest frågor om min vardag, vad jag gillar för mat, hur jag ser ut just nu, vilket mitt favoritprogram på tv är osv.

 

Facebook:  Även här heter jag Hannah Victoria Klasson, (inte så konstigt kanske) men jag accepterar mest såna som jag faktiskt redan känner, såvida man inte skickar ett litet mail och presenterar sig.

 

 

Ja, då var det en ny vecka igen och denna vecka är temat 'Sociala medier.' Äntligen kommer ett tema med lite tyngre innehåll, där jag kan få in mycket åsikter och tankar i inläggen, och det gillar jag.

 

 

Jag är nog inte alls så noga som jag skulle vilja vara tyvärr. Jag lägger sällan upp bilder på vänner, eller skriver om vänner ur ett djupare perspektiv än att vi tex varit och fikat eller tagit en promenad, av respekt till vännen. Ofta frågar jag först om det är okej, speciellt om det är bilder med i inlägget. Ibland händer det dock att jag skriver om någon vän, men då är det ofta positiva saker, att jag uppskattar någon extra mycket eller så.

 

Gällande mig själv så publicerar jag sällan bilder på mig själv, eller min familj, men det har nog mest bara blivit så. Jag tycker om att fotografera och skulle gärna vilja lägga ut fina bilder på nära och kära, och även på mitt barn när jag väl blir mamma, men jag är skeptisk till det. Jag vet att det finns sjuka människor där ute, och att alla bilderna kan hittas på något sätt på internet i framtiden. Så vi får se hur det blir med det.

 

Jag läser ofta igenom mina texter både en och två gånger innan jag publicerar dom, just för att se till ifall något jag skrivit kan ses opassande eller känsligt för någon. När det gäller mig själv så publicerar jag sällan inlägg om hur jag mår och känner för tex min sjukdom, men det är mest för att jag tycker det är jobbigt att prata om det, även om jag vet att det är viktigt att informera andra om hur vi har det. Jag är däremot noga med att inte nämna riktigt personliga saker på nätet, om jag bråkat med någon, om jag och sambon har det jobbigt, om jag stör mig på en familjemedlem osv. Det är inget som någon tjänar något på att veta, så sånt håller jag för mig själv.

 

Jag är också ganska noga med att inte skriva adresser, lägga ut exakt var jag befinner mig (om det är en längre tid) eller vad jag gör, då jag inte tycker om att folk har koll på mig. Kanske låter konstigt, men det finns en anledning till det, som är för privat för att ta upp i bloggen. Jag skulle gärna vilja bry mig mer om vad jag lägger ut, men samtidigt så känner jag lite "man lever bara en gång."

 

Jag har nästan bara haft katter som husdjur faktiskt, bortsett från några undulater, hamstrar, marsvin och diverse andra smådjur när jag var liten, men katter har jag alltid haft och är nog det husdjur jag tycker mest om. Men, det finns många negativa sidor med katter, men även väldigt många postiva, så här kommer mina hissar och dissar för att äga en eller flera katter.

 

DISS:

- Hår. Hår, hår, hår, och hår. Överallt. Hela tiden. I näsan, på kläder, på soffan, i sängen, i munnen, i maten, på mattorn, på bänkar, som bollar på golvet, under strumporna osv. Jag förstår inte hur vissa gör för att inte ha hår på kläderna. Här dammsuger vi 2 gånger i veckan, rollar av kläderna och soffan och försöker komma ihåg att borsta kissarna någon gång i månaden, men det är ändå hår överallt Skitsnyggt när favoriten är svarta kläder. Not.

 

- Jäkelskap. Att äta på blommor, ha ner grejer på golvet, krossa blomkrukor, lägga en spy/hårboll på mattan, springa runt som dårar mitt i natten utan anledning, klösa på trösklar och mjaua så det hörs till Kina, det är saker mina katter tycker är otroligt kul att göra. Jag dessvärre tycker inte alls om det lika mycket.

 

- Att vara bunden. Egentligen har jag inget problem med att vara bunden hemma, men att inte bara kunna dra iväg och göra något kul utan att behöva tänka på ifall man fyllt på mat och vatten, gjort rent kattlådan, fixat kattvakt för en helg osv, det kan ibland bli lite påfrestande när man är spontan.

 

 

- Mys. Att gosa med djur är faktiskt påvisat vara helande för kroppen, och det förstår jag verkligen. Att klappa sin lilla misse och höra det där dova purret är underbart.

 

- Att ha en vän för livet. Ja, djur kan faktiskt vara en väldigt fin vän. Mina missar märker ofta när jag är lite nere och kommer och gosar lite extra med mig.

 

- Allt annat som inte finns med på diss. Att ha någon att komma hem till, att man inte känner sig så ensam, någon att prata med, att skratta åt, att bry sig om osv. Katter är väldigt fina och intelligenta djur.

 

 

Alltså jag älskar ju mopsar, och jag vill så gärna ha en egen. Kolla bara, hur söta är inte dessa små goingar? Jag smälter ju när de lägger huvudet sådär på snedd och tittar på en med sina strora ögon, och skrynkliga panna. Ska definitivt skaffa mig en mops en dag. Det finns många roliga klipp med djur med dessa är ju så söta.

 

 

 

 

Den gröna Milen - Fantastisk film baserad på Stephen King's bok med samma namn, helt underbar och känslosam film om en man med en gåva som inte riktigt alla förstår. Tom Hanks är grymt bra i huvudrollen.

 

The Phantom Of The Opera - En av de bästa musikalerna någonsin, Gerard Butler och Emmy Rossum är riktigt bra i rollerna. Jag får alltid gåshud av sångerna.

 

Sagan Om Ringen trilogin - Fantastiskt story, snygg miljö, grymma actionscener, galet snygga kostymer och sminkningar, älskvärda karaktärer, häftiga språk, spänning och kärlek och ja, se dom bara!

 

Nyckeln till frihet - Ännu en favorit från Stephen King. Fantastiskt film om en man som blir oskyldigt dömd för mord och satt i ett av Amerikas värsta fängelser. Gripande och alldeles jävla skitbra!

 

Transformers - Sjukligt snygg filmserie, that's it. Se dom bara för att de är snyggt gjorda.