Idag har det gått 9 år. Nio år sedan jag förlorade den finaste människan jag någonsin har känt. Nio år sedan jag förlorade den enda som tycktes förstå mig. Nio år sedan mitt hjärta brast itu. Det sägs att det blir lättare med åren, och jag vill gärna tro det. Men ingenstans är det lättare att veta att du inte finns hos mig. Det smärtar lika jävla mycket som igår, och som dagen innan det. Nio år har gått, och jag känner fortfarande att en bit i mitt pussel fattas. Du fattas, min älskade Morfar.