Känner att jag behöver in och skriva av mig lite, det känns alltid så skönt att du lyssnar. T har jobbat natt i över ett års tid vilket har inneburit att jag på dagarna har tassat på tå här hemma när han har sovit, och när han väl åkt till jobbet så har det varit sängdags för mig. Detta innebär att jag inte haft någon ensamtid de senaste året. Ensamtid för mig är något väldigt viktigt, en tid att få andas och bara rå om sig själv. Nu, efter ett par veckors semester så har han börjat jobba dagtid, och redan efter 2 dagar så vet jag inte vad jag skall göra med all min tid. Lyxproblem va?

Igår slängde jag in tre maskiner tvätt, skrev veckomatlista, inköpslista, planterade om blommor, vattnade blommor, läste tidningar och bloggar, lagade mat och vilade en stund på soffan. Idag har jag slängt in en maskin tvätt igen (då katten var vänlig nog att lägga en hårboll på sängen igår kväll, tack för det!) har slö-tittat på teven en stund och insett att det inte finns något som helst vettigt att se på, testat att ommöblera i hallen och insett att det inte skulle bli som jag hade tänkt, röjt undan lite här hemma och nu sitter jag här och vet fortfarande inte vad jag skall göra. T kommer hem om ungefär en timme och jag är uttråkad.

Det är tur att jag har en plan och vision att framöver börja komma igång med träningen igen, för annars skulle jag nog bli tokig av att bara gå hemma. Tidigare hade jag arbetsträning fyra timmar om dagen, men där kommer jag inte vara kvar, så nu måste jag fylla upp dagarna med annat. Vilket innebär mer träning, mer bakning och mer bloggande. Det måste du väl ändå gilla, eller hur?