Bloggutmaning 365


Denna utmaning hittade jag hos en bloggare för någon dag sedan, och kände att den kunde passa mig jäkligt bra. Både för att ni som läser min blogg skall få känna mig lite bättre, och för att jag skall komma ihåg att blogga minst en gång om dagen. Utmaningen sträcker sig över hela året och går ut på att man varje vecka har ett tema, de fyra första dagarna svarar man på frågor om temat, dvs frågor om oss själva. Varje torsdag får man drömma sig bort lite eller bli ställd inför ett val i frågan "Om.." och då svarar på vad man skulle göra "'om..'" På fredagar tipsar vi om något, på lördagar blir det hiss/diss och varje söndag blir det en 5 i topp-lista.
 
Vad tror ni om det här? Jag är jäkligt taggad på att få blogga varje dag, och få er att lära känna mig lite bättre. Det skall bli jäkligt kul! Eftersom jag har missat 8 dagar redan, så kommer jag att lägga in den första veckan under samma inlägg, med alla frågorna, så kan ni också få ett litet smygkik på hur veckorna kommer se ut framöver. Det kommer såklart komma fler inlägg än dessa, men varje dag kommer jag att blogga, och det blir ju en klar förbättring sen innan, eller hur?
Nåja, nu kör vi!



Nytt år - nya vanor

De absolut vanligaste löftena vid nyår är förmodligen att sluta röka/snusa eller att börja träna. Det slår ju aldrig fel. Av någon anledning så tänker folk att nu när det är ett nytt år, då, då är det lättare att sluta än att sluta på en vanlig jävla onsdag. För mig krävs i det inget nytt år, ny månad eller ny vecka, utan det räcker med en ny dag. Dock så tjatas och frågas det om nyårslöften hela tiden och har man inget så är man inte ambitiös, man har inga mål i livet, bla bla.. Jag har mål i livet, men mina mål sätts upp när jag kommer på vad jag vill uppnå, inte när de tvingas fram pga att det ändras en årssiffra i kalendern. Jag har fått frågor om vad jag har för nyårslöften, och ja, jag har inga. Gud vad oambitiös jag är va? 
 
Jag har inga löften som jag ändå inte kommer att hålla, däremot så har jag mål och förhoppningar som jag vill uppleva och ta del av. Ett av de största målen är att ta hand om mig själv bättre, både genom att äta en bra kost, träna min kropp och jobba med mig själv, utvecklas som person och även ta tillvara på allt det underbara och roliga runt mig. Att äta bra och träna har jag som mål delvis för att jag vill komma i form och känna mig snygg igen, men även för att det hjälper mot fibromyalgin att röra sig och vara aktiv. Jag kommer att försöka köra minst tre pass i veckan, utefter hur jag mår så kan det bli allt från tre promenader till tre styrkepass, men tre gånger i veckan SKA jag röra på mig. 
 
Angående maten så är det en ständig fråga om vad som är nyttigt och inte. Lchf, 5.2-dieten, medelhavskost, Atkins och allt vad det nu heter är vanliga namn man hör inom kostvärlden idag. Min diet, den kan kallas ÄMV - ät med vettet. Jag äter det JAG tycker är bra och hälsosam kost, sen skiter jag i vad som funkar för er eller hur ni tycker att man skall äta. Jag kör mitt race så får vi se hur det går helt enkelt! 
 
Såhär har dagen sett ut hittills:
(Gick upp sent så frukosten är även lunch.)
 
Frukost: havregrynsgröt med blåbärssylt, mjölk, solrosfrön, pumpakärnor och linfrön. Grovt bröd med ost, skinka och grönsaker, ett glas apelsinjuice.
 
Mellis: vaniljyoghurt med apelsin, nötter och lite riven mörk choklad, kaffe.
 
Middag: köttfärsbiffar, sallad och lite gräddfil blandat med chilisås. 

 
Har ni några nyårslöften/mål? Berätta! 



Älskade fetton

       

   Mina älskade små hjärtan. Att djur kan ha en så stor plats i ens hjärta, det är otroligt. Ni driver mig till vansinne
   när ni ränner omkring i huset mitt i natten utan någon som helst anledning, jamar och gapar och hårar ner
   överallt, för att inte tala om när ni skall upp och trampa och buffla och stå på mammas onda kropp. Men ni ger
   mig samtidigt så mycket kärlek. Ni kommer och lägger er vid mig på natten när pappa är och jobbar, ni gosar
   med mig när ni märker av att jag är ledsen, och när ni tittar på mig med era stora runda ögon så smälter ni mitt
   mammahjärta. Fina håriga älskade tjockisar ♥
 
  Har ni något djur i erat liv som ni älskar? Berätta gärna!
 



Årets adventsljusstake

I år blev det en rund adventsljusstake med bland annat höstlöv, clementiner och nejlikor. Doftar precis lagom juligt och känns lite sådär höst/vinter-mysig. Jag har för flera år sedan tröttnat på de vanliga adventsstakarna med fyra kronljus, mossa och plastsvampar och gått över helt till blockljus och lite mer pyssel. Tycker det blev väldigt bra detta år faktiskt, vad tycker ni? 
 
 
 
 



Restaurang Agaton

Just nu befinner jag och hjärtat oss i huvudstaden. För tillfället ligger vi båda i sängen med lättare mat-koma. Tidigare strosade vi runt i gamla stan och åt mat på en mysig restaurang, som verkade väldigt populär. Under tiden vi satt där, vilket var ca 1,5 timme, så var det inte ett enda bord som stod tomt. Fullt förståeligt, för maten var så fruktansvärt god, servicen var bra och stämningen var mysig rakt igenom. Definitivt värt ett besök om ni är i Stockholm! 
 
 



Att komma ihåg sig själv

Sitter i soffan med en kopp grönt thé och kikar ut genom fönstret. Utanför kvittrar några småfåglar i körsbärsträdet, förmodligen väldigt glada över talgbollarna vi satte upp häromdagen. Det skänker mig en viss ro i kroppen av att bara kunna sitta med en kopp thé ibland, utan teve eller dator igång, och bara få njuta av tillvaron. Jag har väldigt svårt för att slappna av, och att vara i nuet. Jag försöker dock att bli bättre på det. Det är inte alla gånger det fungerar, när vardagsmåsten och kroppen skriker på mig, men jag försöker att varje dag ge mig själv någon minut över till sånt som gör mig gott. Det är viktigt att inte glömma sig själv mitt i allt. 
 
Igår somnade jag runt elva, och vaknade relativt utvilad kl nio. Vaknade lite snabbt när karln klev in genom dörren straxt efter sju, men somnade om igen. Nacken och ryggen smärtar än, men känns ändå bättre efter en natts sömn. Här nyss gjort iordning och ätit en sen frukost/lunch, kilade gott i kistan. Jag borde egentligen ha ätit en klok lunch, men när fantasin tryter och ingen kommit ihåg att ta upp något ut frysen, då får det bli som det blir. Det gör mig i och för sig ingenting, jag älskar frukost! Senare ska vi åka ner och köpa gardinstänger, förhoppningsvis får vi upp gardinerna och lite julbelysning idag. Imorgon åker vi nämligen till Stockholm för att gå på Stocklholm Horse Show i Globen. Ska bli en upplevelse, har velat åka dit flera år men har inte blivit av förrän nu. Kvällen avslutas på hotell och söndagen blir det fika och shoppingmys innan vi beger hos hem igen. Jag behöver verkligen det här.

Frukosten/lunchen. Älskar mackor med massa gott på!
 



Nattproduktivitet

Inatt kunde jag inte sova, så istället påbörjade jag julstädningen här hemma.Självklart så blev det min favoritplats i hela huset som jag tog mig an - köket! Tog bort allt från bänkarna, torkade av överallt, även på och i skåp, rensade kylskåpet, städade i skafferiet, omorganiserade lite på bänkarna osv. Känns riktigt bra att ha köket gjort, nu hoppas jag bara att det håller sig fint ett tag! 
 
Före: 

Efter:

Städar ni extra noga såhär innan jul? 



Välkommen till min nya blogg

Mitt första inlägg. På min nya, alldeles tomma blogg. Som ett blankt papper, redo att fyllas med kombinerade bokstäver som bildar ord, som bildar meningar, som bildar historier, som bildar känslor, som bildar minnen.

Jag är redo att börja min nya blogg, och även lite av ett nytt liv. Ett liv som handlar om att ta bättre hand om mig själv. För några månader sen så påbörjade jag en del av det som skall bli resten av mitt liv. En utbildning till bagare/konditor, en dröm som varit min ett bra tag nu. Men med drömmen och lyckan över att få dela den med andra, så kom även smärtan. Några veckor in i min utbildning så började min kropp att säga ifrån, så pass att jag knappt tog mig ur sängen vissa dagar. Jag började missa dagar i skolan, det började bli höst och mörkret och kylan smög sig på. Jag blev arg, ledsen, besviken och frustrerad på mig själv, och på andra som inte förstod. För ingen har förstått mig när jag haft ont i kroppen, ingen har förstått smärtan som flyttar runt, som känns ända in i märgen. Inte ens jag förstod, fast att det fanns så nära mig.

"Har du hört talas om Fibromyalgi?" BOOM. Där kom den, frågan som skulle visa sig ge svar på alla saker jag upplevt de senaste åren. Jag hade ärvt syndromet från min mor. Fast att det låg så nära, fast att jag visste vad det var, så hade tanken aldrig slagit mig att jag skulle ha samma sak. Med en muntlig diagnos skickade läkaren hem mig, utan ytterligare information, utan råd om vad som fanns att göra. Jag tog till Google. Min bästa vän på kvällarna. Jag läste på om allt jag kunde hitta, och saker blev klarare och klarare. Klarare blev det också att mitt mående blev sämre och sämre, och nu missade jag inte bara dagar, utan snart veckor. Ringde läkaren på nytt, och fick antidepressiva som hjälp. Vilket jag satte mig emot, pga risken att bli beroende, men ändå hämtar ut i tron om att dom kan hjälpa mig att åtminstonde få sova. Vilket skämt.   Kollar upp massage, kraniosakralbehandling, alla metoder för att kunna få må bättre, och inser att enda chansen är att ta hand om min kropp bättre. Bra kost, träning, sömn, göra saker jag älskar och brinner för, umgås med människor jag tycker om, utesluta de som stjäl energi, och bara sakta få börja må bättre.

Så här är jag nu. Redo för att kämpa för mig själv, för första gången på lång tid. Det blir en helomvändning, både med kost, träning och att sätta mig själv i första rummet. Jag skall klara det här. Det finns inget annat.

Min tid är nu.




Nyare inlägg
{ Välkommen }