Jag växte upp som mellanbarn och skilsmässobarn, vilket självklart har påverkat min barndom väldigt mycket. Jag pendlade mellan att bo vid mamma, vid pappa, vid jourfamilj och ungdomsboende. När pappa skaffade ny tjej som bara var nio år äldre än mig så ville jag inte hälsa på där längre, och hemma hos mamma fick min lillebror konstant  uppmärksamhet, och jag kände mig mest i vägen. Jag kan inte direkt säga att jag hade en bra barndom, i alla fall inte mellan 8-15 år ålder. Jag önskar på ett sätt att jag fått växa upp annorlunda, med båda föräldrarna, utan bråk och tjafs och utan att jag ville rymma hemifrån eller bo någon annanstans. Men samtidigt så är jag den jag är idag pga. det, och även om jag fick växa upp väldigt snabbt, så lärde det mig mycket om livet.

 

Att behöva flytta fram och tillbaka mellan mamma och pappa och inte känna att man riktigt höra hemma någonstans, förrän man kom upp i sena tonåren.