Välkommen till min nya blogg

Mitt första inlägg. På min nya, alldeles tomma blogg. Som ett blankt papper, redo att fyllas med kombinerade bokstäver som bildar ord, som bildar meningar, som bildar historier, som bildar känslor, som bildar minnen.

Jag är redo att börja min nya blogg, och även lite av ett nytt liv. Ett liv som handlar om att ta bättre hand om mig själv. För några månader sen så påbörjade jag en del av det som skall bli resten av mitt liv. En utbildning till bagare/konditor, en dröm som varit min ett bra tag nu. Men med drömmen och lyckan över att få dela den med andra, så kom även smärtan. Några veckor in i min utbildning så började min kropp att säga ifrån, så pass att jag knappt tog mig ur sängen vissa dagar. Jag började missa dagar i skolan, det började bli höst och mörkret och kylan smög sig på. Jag blev arg, ledsen, besviken och frustrerad på mig själv, och på andra som inte förstod. För ingen har förstått mig när jag haft ont i kroppen, ingen har förstått smärtan som flyttar runt, som känns ända in i märgen. Inte ens jag förstod, fast att det fanns så nära mig.

"Har du hört talas om Fibromyalgi?" BOOM. Där kom den, frågan som skulle visa sig ge svar på alla saker jag upplevt de senaste åren. Jag hade ärvt syndromet från min mor. Fast att det låg så nära, fast att jag visste vad det var, så hade tanken aldrig slagit mig att jag skulle ha samma sak. Med en muntlig diagnos skickade läkaren hem mig, utan ytterligare information, utan råd om vad som fanns att göra. Jag tog till Google. Min bästa vän på kvällarna. Jag läste på om allt jag kunde hitta, och saker blev klarare och klarare. Klarare blev det också att mitt mående blev sämre och sämre, och nu missade jag inte bara dagar, utan snart veckor. Ringde läkaren på nytt, och fick antidepressiva som hjälp. Vilket jag satte mig emot, pga risken att bli beroende, men ändå hämtar ut i tron om att dom kan hjälpa mig att åtminstonde få sova. Vilket skämt.   Kollar upp massage, kraniosakralbehandling, alla metoder för att kunna få må bättre, och inser att enda chansen är att ta hand om min kropp bättre. Bra kost, träning, sömn, göra saker jag älskar och brinner för, umgås med människor jag tycker om, utesluta de som stjäl energi, och bara sakta få börja må bättre.

Så här är jag nu. Redo för att kämpa för mig själv, för första gången på lång tid. Det blir en helomvändning, både med kost, träning och att sätta mig själv i första rummet. Jag skall klara det här. Det finns inget annat.

Min tid är nu.




Kommentarer

Gud så kul med en ny blogg :) Friska nya tag <3

Svar: Precis, känns riktigt nice!
Hanna Klasson

Klaggen

Awesome! Hoppas att den nya bloggen och det nya livet ordnar sig med tiden :).

Personligen så föredrar jag de lite mer personliga texterna ;)

Svar: Tack min vän!

Det vet jag att du gör, och det kommer bli en del sånt i bloggen, den är menad som en härlig mix av mig själv :).
Hanna Klasson

Åhh vad trevligt med en nystart, jag gjorde samma nu fast jag gjorde bara ny header och ny bakgrund =)

Fibro usch asch isch NEJ inget skoj det där.
Mamma har det, finns ju hjälp att få i olika form.

Följer dig så du vet =)
Trevligt att läsa din blogg även om det händer saker som är mindre roliga, så får man tänka på det positiva.

Lycka till och hoppas det löser sig.

Ps: gå gärna in på denna länk och rösta på mitt bidrag i tävlingen =) Vore super tacksam om du gjorde det <3

http://www.isadora.com/se/competition/anne-edvardsson/

Svar: Ja, kände att jag vill bli av med "kajalpennor" som jag haft sedan jag var typ 14 år.

Nej verkligen inte, men man får göra så gott man kan. Vad tråkigt att höra att din mamma har, jag har ärvt det ifrån min mamma.

Visste inte att du läste, men kul att höra! :) det kommer komma mer nlägg och massa olika grejer här i framtiden, träning bland annat, så hoppas du fortsätter läsa!

Ska definitivt titta på länken! :)
Hanna Klasson


Kom ihåg






Trackback